19 | Knapran

Måndag

December

Slutet gott!

Det visar sig att Marsipan har haft en körig månad. Vännerna tog med Marsipan till biblioteket och satte sig ner för att prata. Marsipan var så kall. Han berättar att han var vilsen när han gick omkring på Mölndals gator. Han sov utomhus, på en gräsmatta nära en park. När det började snöa behövde han ligga under något. Det var därför han lånade granen. När han kände sig ensam hittade han Flingan. Och när han var hungrig åt han färska marsipangrisar direkt från bageriets plåtar. Så allt hade sin förklaring. Det var inte en ondskefull tjuv som drog omkring.

- Tomten hade fel, säger Albert. Han sa att du var en superskurk.
- Tomten är väldigt snäll, säger Knapran. Men han kan inte allt.
- Jag ville ingen något ont, säger Marsipan blygt.
- På tal om det. Var är Flingan? undrar Knapran.

Nästa sida

- Hon är under granen. Jag tror att det är bra om hon kan följa med er nu, för hon har blivit mindre sedan igår, säger Marsipan.
- Det är för att det är plusgrader. Hon smälter, säger Knapran förskräckt.
- Fort! Vi måste ta hem henne till frysen direkt, ropar Albert.

De tre störtar ut från biblioteket och bort mot parken. Marsipan springer fortast för att hans ben är så långa. När de kommer fram till granen ser de en liten, blöt tuss som ligger och sover. Flingan! Marsipan lyfter upp henne försiktigt.

- Spring efter mig, ropar han och sätter fart mot centrum igen. Han springer över torget och in i mataffären. Där lägger han ner Flingan i en av glassboxarna och så stänger han luckan. Knapran och Albert ser hur hon genast växer till sin vanliga storlek. De ler mot varandra och kramar Marsipan som tack.

Tillbaka

Vad skönt att allt gick bra. God jul önskar Knapran, Albert, Flingan och alla andra vänner!