Börja
här!
12345678910

Söndag

18

December

18

En marsipanmiss

Marsipan, som superskurken tydligen heter, får ett förvånat uttryck i ansiktet.

- Superskurk? säger han och börjar plötsligt att skratta. Han skrattar så mycket att han till slut börjar hosta. Då far det ut små, gröna marsipanbitar ur munnen på honom. De landar i Knaprans ansikte.
- Du har stulit Olles sko, julgranen på torget, marsipangrisar i caféet och Flingan. Mitt husdjur, säger Knapran och petar Marsipan i magen. Så stå inte där och skratta. Vi vet att det var du, vi har säkrat dina spår.
- Jag har inte stulit någonting, säger Marsipan och torkar skrattårar från ögonen. Ni har missuppfattat allt.

Och så börjar Marsipan berätta. Han har blivit till en natt för bara 18 dagar sedan. Då gick en av maskinerna i marsipantillverkningen sönder. Istället för små grisar kom det ut en enda lång marsipanbit.

Nästa sida

Hela natten. Och efter att den långa marsipanbiten legat på fabriksgolvet i flera timmar började den röra på sig.

- Det var så jag föddes, säger Marsipan. Av ett misstag. Jag skulle inte ens ha funnits. Jag skulle varit små söta grisar.

Marspian lämnade fabriken tidigt den morgonen. Det var kallt och han visste ingenting om hur det är att bo i Mölndal. Han frös och hittade ett par tofflor i en skräppåse, men de var för kalla.

- Jag bytte bara bort en toffla. För jag frös mest om högerfoten. Men jag kan ge tillbaka skon nu, för jag fick ont av dem, säger Marsipan.
- Flingan, var är hon då? Henne har du i alla fall stulit? säger Knapran. Hon kan inte låta bli att tycka lite synd om Marsipan.
- Jag har bara lånat henne, jag ville så gärna ha en kompis, säger Marsipan.

Tillbaka

Marsipan verkar ju faktiskt snäll. Han kanske inte är en superskurk?

Nej, han har nog bara varit kall och ensam

Jo, han är nog slugare än vännerna förstår

81%

19%

Tack! Vi ses imorgon igen!

111213141516171819Arkiv