Slutet gott!
Det visar sig att Marsipan har haft en körig månad. Vännerna tog med Marsipan till biblioteket och satte sig ner för att prata. Marsipan var så kall. Han berättar att han var vilsen när han gick omkring på Mölndals gator. Han sov utomhus, på en gräsmatta nära en park. När det började snöa behövde han ligga under något. Det var därför han lånade granen. När han kände sig ensam hittade han Flingan. Och när han var hungrig åt han färska marsipangrisar direkt från bageriets plåtar. Så allt hade sin förklaring. Det var inte en ondskefull tjuv som drog omkring.
- Tomten hade fel, säger Albert. Han sa att du var en superskurk.
- Tomten är väldigt snäll, säger Knapran. Men han kan inte allt.
- Jag ville ingen något ont, säger Marsipan blygt.
- På tal om det. Var är Flingan? undrar Knapran.