16 | Knapran

Fredag

December

På jakt i centrum

Just nu är marsipan den enda vettiga ledtråd de har. Till och med pappa och Ullis är också engagerade i jakten på superskurken. Ullis tog ett litet bett från en av de större gröna bitarna från topsen som låg i bevisburken. Hon är säker på att det var marsipan.

Knapran och Albert är i Mölndals centrum igen. Superskurken har ju slagit till två gånger här, så det känns som ett sannolikt ställe att börja leta. Olle har gått hem. Hans pappa sa att han måste komma hem och läsa till matteprovet. Att han har slarvat länge nog med sina skoluppgifter.

- Det har jag också, säger Albert och tittar på Knapran. Men just nu är det viktigare att fånga superskurken än att plugga matte.
- Jag är mest orolig för hur Flingan håller sig kall, svarar Knapran.
- Det kan inte vara bra för Flingan med det här regnet, säger Albert. Stackars Flingan.

Nästa sida

Sen hinner de inte prata mer om matte, eller någonting annat för den delen. För nu hör de något. Något väldigt konstigt. Ett klafsande ljud. Inte som när man går i vattenpölar, utan mer som att geggiga elefantfötter släpar sig fram över gatan.

- Var kommer ljudet från? Knapran stannar helt och spetsar öronen.
- Det låter som det kommer bakifrån, viskar Albert. Han är kall om näsan och alldeles stel i kroppen. Han tar tag i Knaprans hand och håller den hårt.

Vännerna vänder sig sakta om. De håller varandra hårt i händerna, så hårt att det gör ont. Albert kniper ihop ögonen. Det här vill han inte se. Hans hjärta slår så hårt i bröstkorgen att han tror att det ska flyga ut. När han öppnar ögonen får han gnugga sig ordentligt. Vad ÄR det där? En jättelång grön figur står precis bakom dem. Och luktar socker och mandel.

Tillbaka

På helgerna kan du inte rösta. Välkommen tillbaka på måndag för att lägga din röst!