17 | Knapran

Lördag

December

Halsdukstricket

Den gröna figuren är minst tre gånger så lång som Knapran. Hans armar är också mycket långa. Han verkar inte se Knapran och Albert alls. Det kan bero på att han tittar rakt fram och att vännerna är i höjd med hans fötter och knän.

Han går med lufsiga, men bestämda kliv. Och så rapar han ljudligt. Det ser ut som att han är på väg mot caféet. Knapran och Albert smyger försiktigt efter.

Knapran drar Albert i armen och pekar på marken framför dem, där den märkliga, långa figuren just gått. Gatan är fylld av kladdiga, gröna spår. Albert gör tummen upp och viskar i ena mungipan.

- Det är han. Men hur ska vi fånga honom?
- En håv hade varit bra, väser Knapran tillbaka. Men någon håv har de inte med sig. De har inte ens ett rep. Eller en råttfälla.

Nästa sida

Men så har de en helt osannolik tur. Den gröna figuren stannar plötsligt och böjer sig ner. Han kliar sig på foten. Några marsipanflagor singlar ner till marken. När vännerna är så nära honom ser de att hela han är av marsipan. Albert får lust att nypa av en bit marsipan från figurens vad.

När han gör det tar Knapran fram sin halsduk och pekar mot skurkens ben. Albert förstår att hon vill att de ska binda benen på honom. Han nickar och försöker inte att tänka på hur gott det vore med en bit från vaden. Flinkt virar de halsduken kring hans ben och knyter en knut på mitten. Då vänder sig figuren häpet om.

- Hej, jag heter Marsipan, säger han med len röst.
- Du är en superskurk, säger Knapran. Men nu har vi dig allt.

Tillbaka

På helgerna kan du inte rösta. Välkommen tillbaka på måndag för att lägga din röst!