Pappa hjälper till

Knapran hänger av sig jackan, halsduken, mössan och vantarna i hallen. Hon känner sig alldeles trött i huvudet, och ledsen i magen. Pappa sitter i köket och löser korsord och blåser på sin kaffekopp så att den svarta, rykande vätskan ska svalna lite.

– Hej Knapran. Hur var det i skolan idag? säger pappa. Han tittar upp på Knapran med sina pigga, kloka pepparkaksögon.
– Ganska förfärligt, säger Knapran.
– Förfärligt? Vad har nu hänt? frågar pappa och ser med ens bekymrad ut.
– Äsch, jag har lovat att inte säga något.
– Det är bra. Om man har en hemlighet ska man hålla den. Men om den är alldeles förfärlig kan det kännas skönt att prata med någon.
– Jag vill så gärna berätta, snyftar Knapran. För jag tror att du kan hjälpa.
– Berätta då, säger pappa. Din hemlighet stannar hos mig.