18 | Knapran

Torsdag

December

Hos Vicky

Det tar en stund innan Knapran och Albert har samlat tillräckligt med mod för att ringa på Vickys dörr. De har stått på trappan utanför så länge att Alberts nästipp är alldeles vit och Knaprans tår tappat känseln.

- Vi måste. Nu ringer jag på helt enkelt, säger Knapran och sätter fingret på dörrklockan. Albert står tyst bredvid och har den stora julklappssäcken lutad mot sig.

Det tar inte lång tid innan Vicky öppnar. Hon ser förvånad ut och tittar först på Knapran. Sedan på Albert. Till sist på julklappssäcken.

- Kan vi komma in? frågar Knapran. Hon ser lite arg ut tycker Albert. Det kan man se på hur hon rynkar pannan. Man kan också höra att hennes röst förändras. Som stål, tänker Albert.
- Visst, säger Vicky tveksamt och släpper in Albert, Knapran och säcken i hallen.

Nästa sida

- Vi vet att det var du som stal julklappssäcken, säger Knapran.
- Vi hittade din mössa och halsduk. Det stod ditt namn på båda två, fyller Albert i.
- Man får inte stjäla, säger Knapran med den där hårda rösten.

Då börjar Vicky gråta. Hon föser in vännerna i badrummet och låser dörren. De tre klasskamraterna står tysta i mörkret. Det enda som hörs är en droppande kran och Vickys snyftningar. När hon väl börjar prata har hon mycket att säga.

- Jag tog dem bara för att det är så himla orättvist. Varför ska Olle få nitton julklappar? Varför är det mer synd om honom än om mig? Jag får faktiskt inte heller några klappar på julafton. Men det är det ingen som bryr sig om.

Tillbaka

Talar Vicky sanning?

Klart att hon gör, man kan inte gråta så annars

Nej, hon har stulit klapparna till någon annan

42%

58%

Hos Vicky

Talar Vicky sanning?

Tack! Vi ses imorgon igen!