Chocken

Regnet smattrar mot Knaprans fönster och kanske är det det som gör att Knapran vaknar. Eller så är det för att det är alldeles ljust genom persiennen. Tur att det är lördag, annars hade jag försovit mig, säger Knapran till sig själv med raspig morgonröst. Hon gnuggar sömnen ur ögonvrårna och drar upp persiennen. Det är fortfarande grönt och brunt i trädgården, inte en endaste snöflinga ha singlat ner från himlen fast det är mitten av december. Några pigga småfåglar pickar omkring bland de frön som ligger och frestar på gräsmattan. Det har varit väldigt blåsigt i natt. Cykeln ligger alldeles deppig på sidan och pappas blomkrukor har blåst omkull. Förrådsdörren har också blåst upp.

- Man kanske skulle gå upp då, mumlar Knapran för sig själv. Hon sneglar på klockan som står på skrivbordet och ser att den redan hunnit bli halv elva.