Börja
här!
1101112131415161718192

Fredag

7

December

sju

Pappa viskar

Den där skorstenen är allt både väldigt smal och väldigt hög, tänker Knapran. Och så sitter den uppe på ett hustak förstås. Skorstenar gör ju gärna det. Hon funderar på om det faktiskt skulle gå att klättra upp till den för att se om en tomte får plats. Kanske, kanske om man klättrar på den där rostiga stegen, men för att nå den måste hon växa några decimeter till. Nära två pepparkakshuvuden till. Hon hoppar upp och ner en stund innan hon förstår att hon inte kommer att nå upp de närmaste tre åren. På väg hem till huset stannar hon och gör några vackra änglar i snön.

Hemma i huset är allt som vanligt. Knapran ligger i soffan och gör matteläxan, pappa sitter vid köksbordet och pillar med en gammal radio. Han har bestämt sig för att ställa in den så att den kan ta in sändningar från Kina. Knapran vet inte riktigt var Kina ligger, de har inte kommit till Kina i skolan ännu.

Nästa sida

Pappa säger att det ligger så långt bort som man kan komma om man fortfarande är kvar på jorden.

- Till och med längre bort än Lindome? undrar Knapran. Pappa säger att det är mycket längre till Kina än till Lindome.

När telefonen ringer hoppar Knapran upp från soffan och kastar sig över telefonluren. Det är Albert som ringer. Han behöver lite hjälp med matten. Samtidigt knackar det på dörren. Pappa reser sig och hasar över golvet i sina ulltofflor. Det är herr Pärsson som knackat på.

Knapran lägger på luren när hon hjälp Albert med det besvärliga talet. Det är först då hon hör att pappa och herr Pärsson viskar till varandra. Det brukar de aldrig göra. Hon blir nyfiken och smyger närmare.

- Jag kan inte berätta det för Knapran, hör hon pappa väsa genom dörrspringan. Hon kommer att bli helt förstörd.

Tillbaka

Vad ska Knapran göra nu?

Fråga pappa vad han och herr Pärsson viskar om

Smyga tillbaka till soffan och låtsas att hon inte hört något

41%

59%

Tack! Vi ses imorgon igen!

20212223243456789