Börja
här!
1101112131415161718192

Måndag

10

December

tio

Precis som pingst

Pappa Stig är väldigt tyst. Alldeles på tok för tyst, tycker Knapran. Ska han aldrig säga någonting? Tänker hon. Ska han inte säga att det som brevbäraren Ullis just sagt är helt fel? Att inget kunde vara mer fel. Att tomten inte alls slutat, att julen såklart ska finnas för alltid och i evighet?

Men pappa är tyst. Till slut harklar han sig och stammar fram:

- Ullis har rätt, julen ska verkligen försvinna, säger han och tittar på henne.
- Jag tror dig inte! gråtropar Knapran.
- Jag är ledsen, säger pappa. Du kommer ihåg hur det var med pingsten. Den plockade de också bort.

Knapran tror inte sina pepparkaksöron. Vad är det de säger? Att julen ska plockas bort ur kalendern, ur livet? Hon får nästan inte luft, gråten spränger i halsen och i bröstet.

Nästa sida

Hon måste bara bort, bort från alla vuxna. Hon springer uppför en backe och ned för en stig, upp för en kulle och ned för en slänt. Så är hon framme hos Albert.

- Jag måste prata med Albert, säger Knapran till sig själv. Men hur ska jag säga det? Han kommer aldrig att klara det. Han kommer att bli så ledsen så att näsan blir röd. Hon sjunker sakta ihop på Alberts trappsteg.

Precis då öppnas dörren och där står Albert med sitt ljusa hår och ser förvånad ut.

- Albert, säger Knapran. Jag har just fått reda på något hemskt.
- Jag vet, säger Albert. Mamma berättade just. Tomten ska typ begravas.

Tillbaka

Vad tycker du att Albert och Knapran ska göra? (röstningen är stängd)

Göra allt vad de någonsin kan för att rädda julen

Sälja sina tomtar och allt sitt julpynt på någon marknad

94%

6%

Tack! Vi ses imorgon igen!

20212223243456789