Precis som pingst

Pappa Stig är väldigt tyst. Alldeles på tok för tyst, tycker Knapran. Ska han aldrig säga någonting? Tänker hon. Ska han inte säga att det som brevbäraren Ullis just sagt är helt fel? Att inget kunde vara mer fel. Att tomten inte alls slutat, att julen såklart ska finnas för alltid och i evighet?

Men pappa är tyst. Till slut harklar han sig och stammar fram:

- Ullis har rätt, julen ska verkligen försvinna, säger han och tittar på henne.
- Jag tror dig inte! gråtropar Knapran.
- Jag är ledsen, säger pappa. Du kommer ihåg hur det var med pingsten. Den plockade de också bort.

Knapran tror inte sina pepparkaksöron. Vad är det de säger? Att julen ska plockas bort ur kalendern, ur livet? Hon får nästan inte luft, gråten spränger i halsen och i bröstet.