Vad sa de egentligen?

Det är ju bara för typiskt, mumlar Knapran för sig själv på väg till skolan. December ska ju vara en månad då världen är alldeles vit. När man måste ha varma stövlar på sina pepparkaks-fötter och när Alberts näsa är röd mest hela tiden. Men så är det inte på Knaprans väg till skolan. Det mesta är grått eller brunt. Löven har fallit av träden och det känns som att det är mitt i natten, fast det är morgon. Och det ligger verkligen inga snöflingor och lurar någonstans.

Knapran närmar sig det gula huset. Där bor en dreglande, flåsande, hårande och illaluktande liten best som heter Gurkan. Gurkan är en hund. Och Knapran gillar verkligen inte hundar.
Idag ses inte Gurkan till. Inga morrhår som vibrerar, inga svansar som inte viftar. Ingen Gurka.