24 | Knapran 2012

Måndag

December

Hemma hos Gerda

Det känns pirrigt att knacka på Gerdas dörr. Albert står ett halvt steg bakom Knapran och håller i hennes hand. Gurkan skäller där inne. Albert har svårt att veta vad som är läskigast, Gurkan eller Gerda. Men han hinner inte tänka så länge innan Gerda öppnar dörren.

- Pepparkakan och hennes rädda människovän, fräser hon när hon öppnat. Vad vill ni?
- Vi vet att det är du som försökt att ta bort julen, säger Knapran.
- Och nu vill vi komma in och prata med dig, säger Albert. Han blir överraskad själv av kraften i rösten.

Gerda släpper in dem och de sätter sig mittemot henne i kökssoffan. Gurkan ligger lugnt och blundar i Gerdas knä medan hon klappar honom över hans håriga rygg.

- Varför gjorde du det? frågar Knapran.
- För att jag avskyr julen, säger Gerda.

Nästa sida

- Hur kan man avsky julen, undrar Albert.
- Om man är ensam. Och alla andra har någon. Jag har ingen, säger Gerda. Gurkan grymtar till. Ja, dig har jag ju förstås, fyller hon i.
- Men förstod du inte hur ledsna alla barn skulle bli?
- Jo, jag gjorde väl det. Men det gjorde mig glad, att andra också skulle vara ledsna.
- Vi har en julklapp till dig, säger Albert och räcker över en fint inslagen present.

Gerda lyser upp. Hon ser faktiskt så glad ut att Knapran hinner tänka att sådär glad har hon aldrig någonsin sett varken en pepparkaka eller människa bli.

- Tack, säger hon och ler brett. Och förlåt. Gurkan slickar Gerda över hela ansiktet.
- God jul, säger Knapran och Albert i en mun.

Tillbaka

Tack för att du läst Knapran! Vi ses igen nästa år. God jul!