Börja
här!
12345678910

fredag

13

December

Samtalet

Det tar sjutton minuter att berätta för Tomten om Gomten. Han ser helt paff ut.

- Av allt jag varit med om i mitt flera hundra år långa liv, var det här nog ändå den största chocken, säger Tomten. Menar du att jag är för gammal? Att jag tappat greppet?
- Det är inte jag som menar det, det är Gomten, säger Knapran.
- Men tycker du att han har rätt?

Knapran tvekar. Hur ska hon svara för att inte såra Tomten?

- Han har kanske en poäng, säger hon lågt. Han är där barnen är. Han förstår oss.

Tomten ser ledsen ut. Axlarna slokar och blicken har inte sin vanliga, pigga glöd. Han tar ett bett från en smörgås. Det ser ut som att det är köttbullar och rödbetssallad på. En liten klump rödbetssallad hamnar i skägget.

Nästa sida

Tomten bryr sig inte om att torka bort den.

- Så det var så här det skulle sluta, mumlar han. Med en julklappsverkstad fullt av tjänstvilliga nissar, men inga barn som vill ha klapparna.
- Tomten, vädjar Knapran. Men hon vet inte vad hon ska säga mer.
- Jag får väl gå i pension, säger Tomten. Han stirrar hålögt framför sig. Sälja renarna. För de behöver motion. Se om nissarna kan få jobb någon annanstans.
- Gomten kanske behöver hjälp, försöker Knapran. Kanske nissarna kan…

Hennes röst tonar ut. Det är knappast läge att leka arbetsförmedlare. Tomten säger att han ska lägga på nu och se resten av matchen med Tomtemor.

Knapran känner sig ledsen. Det var svårt att prata om det här med Tomten. Men det är väl så livet är, tänker hon. Ibland är det kul och skönt och härligt, och ibland är det inte det. Ibland är det tungt.

Tillbaka

Vad ska Knapran göra nu?

Prata med Debbie och Albert. De kan säkert lista ut något bra.

Gå hem och fråga pappa. Han är ju klok.

69%

31%

Tack! Vi ses imorgon igen!

11121314151617181920Arkiv