På besök hos Gerda
Med bestämda steg tar Knapran täten mot Gerda och Gurkans hus. Albert småspringer strax bakom och mumlar lågt för sig själv.
- Jag hör inte vad du snicksnackar om, din röst är liksom alldeles tunn, säger Knapran och fortsätter jäkta fram längs trottoaren.
- Jag bara undrar om det här är en så bra idé trots allt, småviskar Albert.
- Det är en alldeles fantastisk idé, klargör Knapran bestämt. Vem vet mer än Gerda? Hon har ju levt i evigheters evigheter. Hon kanske till och med känner den som uppfann julen.
- Och hon bjuder alltid på goda kakor, svarar Albert. Och med det är diskussionen avslutad.
Gerda ser bara lite förvånad ut när de båda vännerna knackar på dörren. Mest för att Gurkan inte skäller, för är det något man vet om Gurkan så är det att han alltid håller på och för ett himla liv omkring sig.
