Hundlånet

Gerda sitter tyst en lång stund. Sedan börjar hon långsamt att duka av bordet. Bär deras koppar ut i köket, hon diskar dem och kastrullen noggrant. Hon är fortfarande helt tyst, så tyst att Knapran och Albert frågande tittar på varandra. Blev hon sur nu? mimar Knapran till Albert. Albert rycker på axlarna för att visa att han inte har en aning om varför Gerda slutat prata.

- Jag är väldigt fäst vid Gurkan, säger så Gerda plötsligt.
- Det vet vi förstås, svarar Knapran.
- Om någon händer Gurkan skulle jag bli väldigt ensam, fortsätter Gerda och torkar sina händer på förklädet.
- Du har ju oss, säger Albert. Ja, inte för att det kommer att hända Gurkan något, men ensam är du inte i alla fall.
- Ni får låna honom, men ni måste vara väldigt försiktiga, svarar Gerda.